Snow Like Ashes utspelar sig i fantasy-världen Primoria. Primoria är uppdelat i åtta kungariken, fyra årstidsriken som har en årstid året runt, och fyra rytmriken där årstiderna varierar som vanligt. För sexton år sedan invaderade Våren, Vinterriket. De dödade Vinterns drottning, tog dess magi och förslavade dess folk. Bara ett fåtal lyckades fly.

Meira – föräldralös sedan Vårens invasion – är en av de få flyktingarna. Även om hon bara var en bebis när hennes hemland togs ifrån henne har hon kämpat med sina landsmän sedan dess för att ta tillbaka Vinterns magi och återerövra landet. Meira är en krigare, desperat att bevisa sin betydelse och hängivenhet mot sitt land, hon skulle göra i princip vad som helst för att få tillbaka landet och se den rättmätige kungen av vinter – som även är hennes bäste vän – på tronen. Så när en scout säger att han har lokaliserat ett gömställe där en del av Vinterns magi skulle kunna finnas, ger sig Meira ut på jakt efter den. Men efter ett misstag under uppdraget förändras Meiras värld och hon blir ofrivilligt indragen i ett nät av farlig politik och ond magi där inget är som det verkar.


 

Den här boken var bra, men inget speciellt. Den var underhållande med väldigt högt tempo som en ungdomsbok brukar ha. Tyvärr så tyckte jag dock att den var väldigt förutsägbar. Jag kunde se vad som skulle hända långt innan Meira fattade och det slutade med att jag satt och var lite irriterad på att allt var tydligt för mig, men Meira gick fortfarande runt med stora ögon och frågade sig själv vad hon hade blivit inkastad i. Jag har väl helt enkelt läst liknande böcker tidigare.

Magisystemet var intressant men verkade lite tafatt ibland och lämnade några frågor som jag inte fick svar på, men vem vet, det kanske kommer i uppföljaren! För ja, det är en serie, en trilogi.

Jag tyckte om att de utforskade många ställen, även om det ibland gick ruskigt fort från ett ställe till ett annat. Man fick en fin bild av hur Primoria såg ut, hur folket var i olika kungariken och vad de hade för åsikter och fördomar mot varandra. Det var utvecklat och jag gillade att läsa om det. Primorias historia var också kul att läsa om! Jag älskar att läsa om fantasy-världars ursprung och speciellt magins ursprung vilket man verkligen fick i den här boken.

Skrivandet var okej. Det var väldigt subtilt humoristiskt och med väldigt många ord-som-sitter-ihop-med-bindestreck-ord. Jag uppskattar båda två, men den senare användes väldigt mycket enligt min åsikt. Det är inget stort problem, det kanske bara definierade huvudpersonens språk. Annars så var skrivandet normalt. Inget unikt, men klassik ungdomsstil av vad jag läser så det är välbekant. Jag läste boken på engelska och genom hela boken var det nog två ord som jag inte förstod, så antingen har mina engelska kunskaper ökat när jag läser engelska böcker, eller så var det inga så ovanliga ord i boken (jag tror det var en blandning av båda 😉).

Jag känner att jag har skällt rätt mycket på den här boken, men egentligen var den rätt bra! 3,5 av 5 stjärnor skulle jag nog säga, jag har avrundat det till 4 på Goodreads dock.

//Felicia