My Story

En blogg av Felicia

Månad: augusti 2018 (sida 1 av 2)

Bokrecension: Warcross av Marie Lu

Warcross handlar om en ung hackare och prisjägare som heter Emika Chen. Hon jagar människor som olagligt satsar pengar på det virtuella spelet Warcross.  För de flesta, världen över är Warcross mer än bara ett spel, det är en livsstil. När Emika desperat försöker få tag i pengar för att betala sin lägenhet tar hon en risk och hackar sig in i systemet för Warcross världsmästerskapen. Hon inser snabbt att hon begick ett misstag när hon istället glitchar in sig själv i händelsernas centrum och alla kan se henne i världsmästerskapen.

Emika är övertygad att hon kommer bli arresterad, tills hon blir kontaktad av spelets skapare. Hideo Tanaka, ett underbarn som skapade Warcross när han bara var tretton. Efter flera försök till sabotage på officiella Warcross världar misstänker han att någon kan tänkas försöka förstöra världsmästerskapen. Han behöver en spion och vill ha Emika för jobbet. Men när Emika börjar undersöka saken närmare hittar hon saker hon inte hade väntat sig. En hemsk konspiration, som möjligtvis skulle kunna krossa hela det stora Warcross-emperiet.


Warcross var…okej. Den var snabb, om man bortser från de första femtio sidorna som man bara kunde skippa  som ungdomsböcker brukar vara. Den var även full av intriger och mysterier. Mycket kärlek, rivalitet och dumhet. (För är det en ungdomsbok om karaktärerna inte är dumma i huvudet?) Men den var så förutsägbar! Man visste så enkelt vem skurken (Zero) var, och sedan satt jag resten av boken och himlade med ögonen när Emika desperat frågade sig vem det kunde vara.

Själva spelet var svårgreppat men ändå inte alls avancerat. Warcross var inte bara ett spel, utan också virtuella världar där man kunde flyga runt, ha kul, spara minnen, skaffa skumma husdjur, kort sagt en värld utan kemins, fysikens och biologins lagar. Spelet kom bara med som extra och det var en konstig version av capture the flag.

Boken var bra, men jag kände att jag hade läst den många gånger innan med ett annat namn och omslag. Jag har dessutom hört att den är en ripoff av Ready Player One, fast med mindre spel. Jag kommer nog läsa andra och sista boken som kommer ut nu i september.

Innan jag avslutar recensionen måste jag bara prisa boken för alla vackra Harry Potter referenser! Jag pep en del när jag såg den första referensen. Man måste uppskatta sådant!

 

Jag har för övrigt haft en vecka där jag har gått efter schema igen. Det har varit skönt men jag har varit supertrött. Jag har sovit dåligt, och ändå stannat långt efter skolan för att prata med mina vänner, vilket gjorde mig ännu tröttare. Jag uppdaterar när jag orkar och har någonting att skriva om!

//Felicia

Bokrecension: Snow Like Ashes av Sara Raasch

Snow Like Ashes utspelar sig i fantasy-världen Primoria. Primoria är uppdelat i åtta kungariken, fyra årstidsriken som har en årstid året runt, och fyra rytmriken där årstiderna varierar som vanligt. För sexton år sedan invaderade Våren, Vinterriket. De dödade Vinterns drottning, tog dess magi och förslavade dess folk. Bara ett fåtal lyckades fly.

Meira – föräldralös sedan Vårens invasion – är en av de få flyktingarna. Även om hon bara var en bebis när hennes hemland togs ifrån henne har hon kämpat med sina landsmän sedan dess för att ta tillbaka Vinterns magi och återerövra landet. Meira är en krigare, desperat att bevisa sin betydelse och hängivenhet mot sitt land, hon skulle göra i princip vad som helst för att få tillbaka landet och se den rättmätige kungen av vinter – som även är hennes bäste vän – på tronen. Så när en scout säger att han har lokaliserat ett gömställe där en del av Vinterns magi skulle kunna finnas, ger sig Meira ut på jakt efter den. Men efter ett misstag under uppdraget förändras Meiras värld och hon blir ofrivilligt indragen i ett nät av farlig politik och ond magi där inget är som det verkar.


 

Den här boken var bra, men inget speciellt. Den var underhållande med väldigt högt tempo som en ungdomsbok brukar ha. Tyvärr så tyckte jag dock att den var väldigt förutsägbar. Jag kunde se vad som skulle hända långt innan Meira fattade och det slutade med att jag satt och var lite irriterad på att allt var tydligt för mig, men Meira gick fortfarande runt med stora ögon och frågade sig själv vad hon hade blivit inkastad i. Jag har väl helt enkelt läst liknande böcker tidigare.

Magisystemet var intressant men verkade lite tafatt ibland och lämnade några frågor som jag inte fick svar på, men vem vet, det kanske kommer i uppföljaren! För ja, det är en serie, en trilogi.

Jag tyckte om att de utforskade många ställen, även om det ibland gick ruskigt fort från ett ställe till ett annat. Man fick en fin bild av hur Primoria såg ut, hur folket var i olika kungariken och vad de hade för åsikter och fördomar mot varandra. Det var utvecklat och jag gillade att läsa om det. Primorias historia var också kul att läsa om! Jag älskar att läsa om fantasy-världars ursprung och speciellt magins ursprung vilket man verkligen fick i den här boken.

Skrivandet var okej. Det var väldigt subtilt humoristiskt och med väldigt många ord-som-sitter-ihop-med-bindestreck-ord. Jag uppskattar båda två, men den senare användes väldigt mycket enligt min åsikt. Det är inget stort problem, det kanske bara definierade huvudpersonens språk. Annars så var skrivandet normalt. Inget unikt, men klassik ungdomsstil av vad jag läser så det är välbekant. Jag läste boken på engelska och genom hela boken var det nog två ord som jag inte förstod, så antingen har mina engelska kunskaper ökat när jag läser engelska böcker, eller så var det inga så ovanliga ord i boken (jag tror det var en blandning av båda 😉).

Jag känner att jag har skällt rätt mycket på den här boken, men egentligen var den rätt bra! 3,5 av 5 stjärnor skulle jag nog säga, jag har avrundat det till 4 på Goodreads dock.

//Felicia

Uppdatering på allmänheten

I ungefär tre till fyra dagar efter att jag hade läst ut The Raven King (ja, jag pratar fortfarande om det) så hade jag ingen lust att börja på någonting nytt, jag ville bara läsa den serien om och om igen. Jag började till och med på en bok som jag sedan fick ta en paus med för jag var inte på humör för den. Så till slut bestämde jag mig för att börja med en ungdomsbok i genren ”High Fantasy”. Så just nu läser jag Snow Like Ashes av Sara RaaschJag kommer med all sannolikhet läsa ut den idag då jag bara har ca femtio sidor kvar. Då kommer jag att ha läst tretton böcker denna sommaren tror jag. En okej siffra. Jag hade väntat mig något mer, men i början av sommaren läste jag Illuminae som tog mig ett rätt långt tag att läsa  på grund av dess format. Det drar nog ner lite på siffran.

Under den tiden förra veckan när jag inte ville läsa någonting nytt försvann även min inspiration tillfälligt från både Instagram och bloggen och jag ber om ursäkt för det. Men i slutändan så skriver jag ju för min egen skull och jag blev besviken på mig själv när det tog så länge för mig att ”återhämta” mig efter The Raven Cycle, även fast jag vet att det är helt normalt. Det var länge sedan jag läste en serie som var så bra som den var.

Förra veckan tittade jag också igenom uppföljaren till A Very Potter Musical (AVPM) som är kallad A Very Potter Sequel (AVPS). Även denna musikalen var väldigt underhållande för en Harry Potter nörd som jag. Den hade även nu musik där mina personliga favoriter är: ”Harry Freakin’ Potter” och ”Days of Summer” (fast ”Guys Like Potter” var väldigt bra med). Nu har jag bara A Very Potter Senior Year (AVPSY) kvar att se. Enligt dem flesta är den inte lika bra som de två första, men jag menar kom igen, det är Harry Potter!

Nu ska jag njuta av min sista sommarlovsdag!

//Felicia

The Raven Cycle

För några dagar sedan blev jag färdig med Raven Cycle serien. Jag älskar den här serien. Det var nog det bästa jag har läst på hela året. Skrivandet är så unikt och underhållande för både tonåringar och vuxna. Jag vet att den här serien verkligen inte är för alla. Vissa hatar hur boken är skriven, vissa tycker att handlingen är för rörig och vissa tycker bara att boken går alldeles för långsamt. Jag ska inte förneka att handlingen KAN vara en smula rörig eller att böckerna går långsamt, men böckerna går långsamt för att man ska förstå handlingen bättre. Om man väl har förstått handlingens grundstenar i första boken så kan man förmodligen pussla ihop resten. Boken behöver gå långsamt, det lyfter upp handlingen och skapar ett fint samspel som gör att man förstår samtidigt som det inte blir tråkigt. Böckerna flyter ihop och man ser snart allihop som en stor historia där man inte kan säga var den ena slutar och den andre börjar. Det är vackert skrivet.

Jag har i flera dagar nu vart lite inkapabel till att börja på en ny bok när den här serien nu är slut. Jag har bara velat ha mer av de karaktärerna i den världen. Nu har jag äntligen hittat en bok som jag kanske kan bli indragen i och sluta sörja böckerna jag just läste ut. (Dramatiskt, jag vet.)

Det var lite svårt att släppa Maggie Stiefvaters stil från Raven Cycle. Hennes utförliga beskrivningar, milda humor och sarkasm, samt den något poetiska stilen tog visserligen ett tag att komma in i men blev sedan svår att släppa. Den här serien har genast hoppat upp till mina ”favoriter genom tiderna böcker”. Jag ser fram emot att läsa Maggie Stiefvaters ensamstående bok ”All The Crooked Saints”.

Första boken, The Raven Boys Andra boken, The Dream Thieves Tredje boken, Blue Lily, Lily Blue Fjärde boken, The Raven King

Första boken, The Raven Boys
Andra boken, The Dream Thieves
Tredje boken, Blue Lily, Lily Blue
Fjärde boken, The Raven King

Alla, bara. Läs. De. Här. Böckerna!

//Felicia

A Very Potter Musical

Jag vet att jag i princip är nio år sen men jag har just sett den inofficiella Harry Potter musikalen! (Den som många för övrigt anser vara mer officiell än Harry Potter and the Cursed Child) Jag älskade den här musikalen. Den har humor, musik (såklart), Harry Potter (också såklart) och framställer en del saker bättre än vad Harry Potter-filmerna gör.

Musikalen är skriven av Matt Lang, Nick Lang, och Brian Holden. Musiken är gjord av Darren Criss – som även spelar Harry Potter – och A.J Holmes. Mina favoritlåtar är nog den första låten, Goin’ Back to Hogwarts, The Dragon Song, och Voldemort is Goin’ Down.

Jag rekommenderar verkligen den här för alla Harry Potter nördar där ute. Den är kanske inte så professionell vid alla stunder men den är sannerligen värd att se!

a_very_potter_musical___by_ilcielocapovolto-d64x766.png

//Felicia

Äldre inlägg

© 2018 My Story

Tema av Anders NorenUpp ↑