Boken Burning Glass handlar om en sjuttonårig tjej som heter Sonya och är en så kallad ”aurasiare”. Hon upplever andras känslor, både fysiska och mentala. Men hon har ingen kontroll och hennes gåva uppenbarar sig mer som hennes förbannelse. När en olycka leder till att Sonya blir kejsarens personliga siare blir hon snabbt tvungen att försöka ta kontroll över sina ostyriga förmågor. Sonya förs till palatset där hon träffar både Valko,  den unge kejsaren som är charmig men våldsam och hans lillebror, Anton som är en tystlåten och empatisk idealist. Sonyas uppgift i palatset är att uppfatta möjliga faror och ondsinta känslor mot kejsaren men hennes förmågor lyder henne inte. När hotet om revolution blir överhängande måste Sonya bestämma vilken av de kungliga bröderna som hon ska alliera sig med, och vem hon ska förråda…


Upplägget på den här boken är ingenting nytt och jag gick in i den med vetskap att den kunde vara en besvikelse. När jag läser den här typen av böcker så vill jag ha någonting intressant och unikt som tillförs och jag kände helt enkelt att jag inte fick det här. Bokens handling skjuts åt sidan för en kärlekstriangel, (vilket inte är någonting jag uppskattar), huvudpersonen har ingen ryggrad, alla verkar vara totalt dumma i huvudet. Jag gillar inte hur huvudpersonen skyller alla sina misstag på sin förmåga och inte tar ansvar för sina handlingar. Boken är mestadels en gnällig huvudperson som inte kan bestämma vem hon tycker om även fast en av dem är tydligt helt vrickad och den andra inte kan lita på någon. Nej, den här boken var ingen höjdare, handlingen är överallt fram till den sista fjärdedelen av boken när allt bara trycks in på en gång.

Jag skulle ge den här boken 1,5 av 5 i betyg.

IMG_3843

//Felicia